ETT BESLUT JAG INTE ÅNGRAR ATT JAG TOG
Känner ni igen den där känslan av att man vill lägga sig ner, krypa ihop och bara gråta? Då det mesta känns förjävligt och man absolut inte vill visa sig för någon, allra minst vill man se en reflektion av sig själv någonstans då det är som att pesten själv vandrar omkring. Man är en genom vidrig och äcklig människa. Man vill gömma sig för alla omkring en och bokstavligt talat sjunka genom jorden. 
 
Jag tror många gör det, känner igen sig i detta och jag ska erkänna att jag fått inpulsen av att göra det ofta, att bara krypa ihop och glömma allt för en stund. Men en stund varar inte föralltid. 
 
Detta hände mig minst fem gånger i veckan, om inte varje dag. En panikattack som brukade sin rot i att jag kollade mig själv i spegeln, hade ätit godis som resulterade i ångest eller provat kläder då allt bara brast och därefter ville jag bara sluta existera. Det hände så ofta att jag slutade reflektera över det, jag accepterade att jag hatade mig själv, jag intalade mig varje dag att jag var den äckligaste personen någonsin och jag förstod absolut inte varför någon skulle vilja vara i min närhet. Den största faktorn till mitt dåliga mående var mitt utseende. Allt ifrån min dåliga hy till fettet som jag avskydde som prydde hela min kropp. Det fanns tusentals saker jag hatade med mig själv, och de alla grundade sig i att jag inte var nöjd med hur jag såg ut eller vem jag var. 
 
Som sagt, avskydde jag mitt utseende, framförallt min kropp. Hur det sladdrade, mullade sig och hängde lite här och där. Men trots alla panikattacker som grundade sig i mitt stora komplex över min kropp så gjorde jag inget åt det. Varje dag proppade jag i mig godis, chips och snabbmat, och varje dag klagade jag på hur onöjd jag var med mitt utseende. Jag tränade väldigt sällan, och när jag väl gjorde det så belönade jag mig själv efteråt med extra mycket sötsaker, för jag hade ju varit duktig och förtjänat det... men i själva verket gjorde dessa belöningar bara allt värre.
 
Att jag varje dag sa till mig själv, och till andra i min närhet hur otroligt ful, tjock och äcklig jag var blev helt plötsligt något av ett vardagssnack, det kom av ren reflex att slänga ur sig kränkande saker om sig själv. Kanske för att lätta lite på bördan, få lite respons från vänner och familj att jag inte var så hemsk ändå. Men så fort jag kom ihåg vem jag var och hur jag såg ut så fallerade allt igen och detta gick i repris dag in och dag ut. 
 
Men detta inlägget ska inte handla om dessa problemen, eller komplikationerna jag stått inför. Detta är något jag kommit över, och nu ska jag berätta hur och varför jag valde att göra något åt allt det som förut tyngt mig så fruktansvärt mycket. 
 
I januari i år tog jag beslutet till att börja träna. Jag ville se en förändring. Under jullovet fick jag nog, jag fick nog på att jag var en sådan fjantig person som endast klagade på mig själv men ändå inte gjorde ett piss åt saken. Så jag började helt enkelt att hårdträna. Minst fem gånger i veckan var det gymmet som gällde. Oftast efter skolan, på håltimmar, igentligen så fort det fanns någon tid över. Och jag älskade det, och jag älskar det fortfarande. Det som kickade igång det hela var att jag faktiskt ställde mig på vågen hemma, och fick en desvärre chock. Jag har aldrig brytt mig om min vikt, jag vägde mig sällan, mest i rädsla för att må dåligt av siffrorna, men på jullovet ställde jag mig ändå på vågen för att ha lite koll, och det var nog startskottet. Hade inte vågen visat det den gjort, hade jag nog aldrig tagit tag i träningen. Det vågen visade, plus det jag såg i spegel, plus det jag kände fick mig att bestämma mig, det var dags för en förändring. 
 
Nu, ca 6 månader senare kan jag stolt säga att jag inte längre mår lika dåligt över mitt utseende, jag börjar bli otroligt nöjd med resultaten träningen har gett och jag är så jävla stolt över att jag klarat av att jobba bort det som förut gjorde mitt liv till ett helvete, min kropp. Jag har åstakommit något jag inte trodde jag skulle klara av, jag har halvt plågat mig själv då det inte bara är hårdträning som har gällt, utan min kost fick sig en drastisk twist. Jag har inte ätit något godis, chips, saft, jucie, kött, kakor, glass, snabbmat, nej inget sådant på snart 3 månader. Och jag vet att detta plus träningen är vad som gett mig de resultat jag idag står med. De resultat som involverar ett bättre självförtroende, en godare syn på min kropp och helt enkelt en gladare Lovisa. 
 
Jag har länge funderat på om jag ska lägga ut bilder på hur min kropp såg ut när jag startade och hur den ser ut idag, och jag har bestämt mig för att lägga upp bilderna nu. Jag hoppas och önskar att ni förstår att detta är så sjukt stort för mig. Jag kan ärligt säga att jag är imponerad av mig själv att jag nått mitt mål, målet att sluta vara så jävla bitter. Alla dagar, de timmarna jag spenderat med att trycka ner mig själv, bedömt varje liten del på min kropp och gråtit floder över att jag avskydde det jag såg är äntligen påväg bort. Vad mer kan man begära än att ärligt kunna säga att man är nöjd med sig själv? Jag ser det som den största vinsten, jag är så jävla glad. 
 
 
 
Dessa tre bilder är tagna med 1 månads mellanrum mellan varje. Den första är tagen i slutet av januari, den andra i början av mars och den tredje i början av april. Under denna period gick jag ner 5 kg, och redan här började jag förstå vad träning verkligen gör med kroppen och hur mycket det förändrar utan att det märks så tydligt först. Jag orkade springa flera kilometer och jag lyfte tyngre på gymmet. Jag så framsteg redan efter två månader och det var en sån sjuk känsla när jag faktiskt insåg att träningen ger resultat. 
 
Nästa bild visar den första tagna bilden och den senaste som jag tog igår. Resultatet av 6 månaders hård träning och kost, vilket har resulterat i -7.5 kg och jag kan med glädje informera er om att jag imorgon går på sommarlov och ska fira med en glass. Denna gången gör jag det för att jag faktiskt känner att jag förtjänar det. 
 
 
HUGS 
 
 
 
 
 
 
#1 - Anonym

Har du gått på nån diet eller ätit som vanligt förutom alla sötsaker? Bra jobbat! :)

Svar: Jag äter vegetariskt sen 1 år tillbaka, annars så var det mest sötsaker jag uteslutit! Bytt ut ljust bröd till grovt och yoghurt mot havregrynsgröt, och dragit ner på portionerna då jag förut åt otroligt mycket är också något jag gjort men ingen diet inte! Tack:)
Lovisa Sundin

#2 - Anonym

Drack du alkohol under perioden? Vad för nåt isåfall?

Svar: Nej! Håller mig borta från det
Lovisa Sundin